Läste följande på SAK's sida som var ganska intressant:
Lena Hjelm-Wallén & Bengt Kristiansson, 2006-08-18
060801
I Afghanistan pågår sedan 2001 ett krig, ”Operation Enduring Freedom” d v s USAs krig mot terror. Den USA-ledda koalitionen går just nu till våldsam attack mot taliban- och al Qaida-grupper i hopp om att de senaste 4½ årens militära strategi skall resultera i den framgång som hitintills uteblivit. Det är dömt att misslyckas. De allra flesta afghaner avskyr det USA-ledda kriget liksom sina egna talibaner. De är missnöjda med sin regering och att löften om det internationella biståndet inte infriats..
Svensk trupp, några hundra man, genomför fredsbevarande insatser i norra Afghanistan som del i International Assistance Forces for Afghanistan (ISAF). ISAF opererar på mandat från FN:s säkerhetsråd och leds nu av NATO. Den svenska truppens uppgift är att öka medborgarnas säkerhet, hjälpa till med ”lag och ordning” i avsaknad av inhemsk kapacitet efter 25 års krig och bidra med säkerhetsmässiga förutsättningar för landets återuppbyggnad. Den svenska truppen arbetar under förhållanden som är långtifrån ofarliga..
Men inga insatser i Afghanistan är ofarliga. Farligheten är ju själva orsaken till behovet av fredsbevarande trupp. Den höga risken gäller inte minst inom biståndet. Förra året dödades 37 biståndsarbetare i Afghanistan, många fler än de ISAF-soldater som dog. Alldeles nyligen kidnappades två av Svenska Afghanistankommitténs medarbetare av talibanerna. De hotades med avrättning men släpptes fria med hjälp av lokalbefolkningen som mycket starkt gav kommittén sitt stöd. En nyckelfråga var om våra medarbetare hade några bindningar till USA och det pågående kriget i Afghanistan. När försäkringar kunde ges om att så inte var fallet, frisläpptes gisslan oskadda. Vikten av lokal förankring, oberoende av krigförande makt och ett respekterat biståndsarbete är lärdomar från denna erfarenhet. Likväl är det inte säkert att Svenska Afghanistankommitténs personal bemöts lika välvilligt nästa gång en liknande situation uppkommer. Talibanernas kamp har brutaliserats med åren. Omedelbara avrättningar, tortyr och gisslanhållande är allt vanligare. Det är orealistiskt att tro att svensk trupp eller svenskt bistånd inte på sikt kommer att drabbas.
Den avgörande framtidsfrågan är om det sviktande förtroendet i Afghanistan för den pågående politiska processen kan återupprättas, så att fred återställs och bevaras, och de otvetydiga framsteg som gjorts under de senaste fyra åren tas tillvara och utvecklas. Ett sådant resultat kan bara nås med hjälp av konstruktiva fredsbevarande insatser för att möjliggöra återuppbyggnad och utveckling. Afghanistan kan inte klara detta på egen hand efter 25 år av krig och förödelse. Om det internationella samfundet inte ställer upp med fredsbevarande trupp, så rymmer framtiden knappast något mer än fortsatt krig, fragmentering och förstörelse.
ISAF behövs och efterfrågas av en stor folkmajoritet i Afghanistan. Därför är det också positivt med det svenska truppbidraget till Afghanistan. Sverige är en del av det internationella samfundets ansträngningar att stödja Afghanistan och bör utnyttja den rollen till att säkra att stödet ges på afghanernas villkor.
Dessvärre skapar samtidigt den USA-ledda militära insatsen frustration och motstånd hos många afghaner. USA har förorsakat ett stort antal civila dödsoffer , förstört hus och hem, förödmjukat människors privata sfär och skapat en miljö av hat och förnedring.. USA har därtill handlat provokativt och kränkande vad gäller Afghanistans suveränitet. Trots president Karzais upprepade vädjanden till USA att inte attackera afghanska byar, göra husundersökningar och kroppsvisiteringar, eller utföra bombraider, har USA fortsatt med detta, inte minst i den nuvarande ”Operation Mountain Thrust”. Detta har skapat en utbredd motvilja mot USA. Vi ser med oro på hur denna syn inte bara omfattar USA utan vänds mot allt västerländskt. USA:s sätt att genomföra sin militära strategi är kontraproduktiv och skapar i stället fler taliban-anhängare. Vi kräver att denna krigföring upphör.
ISAF expanderar nu till de södra provinserna, som är talibanernas stödområden utanför Pakistan. Det var här talibanrörelsen en gång startade och det är här befolkningen har fått känna av det USA ledda kriget mer än någon annan stans. I dessa provinser har återuppbyggnaden i stort sett lyst med sin frånvaro, regeringens insatser har varit tveksamma och befolkningen har i stor utsträckning tagit ställning emot USAs närvaro. Det är nu en gigantisk uppgift för ISAF att etablera förtroende och visa att de är där för att bidra till fred och underlätta återuppbyggnad. Befolkningen vill inte ha tillbaka talibanerna, men många är beredda att välja talibanvälde hellre än fortsatt krig.
Talibanerna utnyttjar situationen med en amerikansk stridsinsats i avveckling och en fredsbevarande insats under uppbyggnad. Talibanerna gör allt för att skapa situationer som driver de nya ISAF- trupperna in i militära aktiviteter, hellre än fredsbevarande och säkerhetsfrämjande insatser. Det ligger i talibanernas intresse att gränserna mellan den krigförande USA-ledda koalitionen och den fredsbevarande ISAF styrkan suddas ut. Ett intresse som dessvärre sammanfaller med USAs. USA ser gärna att ISAF blir militärt offensive, inte bara fredsbevarande.
ISAF måste därför tydligt klargöra i ord och handling att deras mission och strategi är av ett helt annat slag. Avgörande är hur ISAF kan visa att de kan ge vad det USA-ledda kriget mot terror misslyckats med – stabilitet, fred och återuppbyggnad. Om inte det går kommer snart också ISAF-styrkorna att vara sedda som ett bihang till den amerikanska krigföringen. Det är därför av fundamental vikt för den svenska ISAF truppen att ISAFs ledning och mission inte förändras i en riktning som både talibanerna och USA kan ha intresse av att driva. Härvidlag är det bekymmersamt att NATO leder ISAF, och att Storbritannien deltar på både den krigförande och fredsbevarande sidan.
Utvecklingen under de kommande månaderna måste noggrant bevakas. Sverige måste kontinuerligt analysera läget och ha beredskap för omvärdering av Europas och Sveriges roll i Afghanistan. Den svenska regeringen måste säkra att ISAFs insatser sker på FNs mandat och förblir fria från offensiva militära uppgifter. Samtidigt krävs insatser för att de internationella biståndsutfästelserna ska infrias. Afghanistan måste få verklig möjlighet till fred och återuppbyggnad.
Lena Hjelm-Wallén, ordförande SAK
Bengt Kristiansson, generalsekreterare SAK
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar